Tro det eller ej, men här bjuds på ett ytterligare tappert försök att skrämma liv i den här gamla bloggen. (Kan vara dömt att misslyckas men skam den som ger sig!). Det blir i stort sett inga rader ikväll dock, för just nu i Skottland är klockan 23:00, vilket för en hårt arbetandes kontorkvinna är långt efter normal rekommenderad läggdags. Men eftersom jag nu, kanske dumdristigt men det visar sig väl, har gett mig ann den här bloggen igen så ska jag försöka skriva lite ord då och då. Det har hänt mycket här borta sen sist, alldeles för mycket att få ner i något som helst inlägg, men i ärlighetens namn så tror jag nog att det är bäst så också. Största skälet till att jag i stort sett har lagt bloggandet helt på hyllan är helt enkelt för att det är så otroligt svårt att veta hur mycket man vill dela med sig av sitt liv till omvärlden? Vad är för privat? Hur mycket och hur ingående vågar eller vill jag verkligen skriva?
I omgångar har vi haft turbulenta perioder härborta och jag vill inte lägga mitt liv i ord för vem som helst att läsa, det är de jag har en privat dagbok till för, inte en blogg. Men nu speciellt bara för att man bor utomlands vill man ändå genom något slags forum kunna dela med sig av allt det vi är med om här borta, mer än bara upplagda bilder på Facebook. Och jag saknar det.
Som sagt, vi får se om jag lyckas hålla den här gamla trista bloggen till liv ett litet, litet tag till. Jag kallar det här återuppståndelsen del 2 och hur länge Jesus väljer att glida runt på jorden och utföra diverse random, så kallade mirakel, innan han återvänder för att chilla i sin döds grotta igen - det återstår att se!
