Kanske är det ett skotskt mirakel eller något i Morningsides vatten...
Bloggen har varit död, glömd och begraven.
Men efter skrivtörst och längtan efter kreativtet hände något ikväll.
En återuppståndelse.
Vi får väl se hur länge det här hålls vid liv, jag ska göra mitt allra bästa.
Men ikväll blir det inte mer än 6 rader.
Mina fingrar är gula, kalla och jag tror jag skymtar mina egna andedräkt i luften?
Ibland undrar jag varför jag bor i Skottland när kylan är min värsta fiende och kalla, råa hus är det här landets trognaste vapendragare.
6 rader var det ja...
10 får vara avslutet. Och nästa gång...nästa gång ska jag inte missa bion.
