Nu kommer ni säkert undra vad som har hänt. Malin bloggar ALDRIG och när hon väl försöker hålla bloggandet igång så slutar det ändå alltid med att det bara blir 2 inlägg på ett år. Men så vaknade jag imorse och tänkte så här...att vore det inte en alldeles förträffligt, mysig söndags aktivitet att skicka iväg ett litet Blogg inlägg från den här gamla skrot-bloggen? Kanske tillochmed ett litet inlägg i Edinburgh och Julens ära?
Jag tror ioförsig att jag har glömt bort hur man bloggar, så vi får väl se hur det här kalaset slutar.
Kan ju försöka att inleda hela den här historien med att jag har haft ett smärre kaffe kaos här på morgonen.
Allt började ju så bra först.. Jag smög upp halv nio i morse med visionen att ha en riktigt hel mysig söndagsmorgon i soffan. Ni vet, med tända ljus, nybryggt kaffe, pepparkakor, raggsockor, morgonrock, julmusik, paketinslagning och ännu mera kaffe. Klev upp barfota...lägenheten är lika kall som jag bara kan anta att en halv trevlig dag på Svalbard utan termobyxor känns. Jävla Storbrittanien, att dom aldrig lär sig att bygga varma, TÄTA hus. Vind ute, vind inne, ungefär så skulle jag beskriva en standard dag i Edinburgh. Tillbaka till mina iskalla fötter...jag gick sen för att tända mysbelysnings lampan i vardagsrummet, vek alla filtar i soffan så där Ikea katalog fint, torkade bordet noga, diskade lite i köket, puffade till alla kuddar på gränsen till för överambiöst för att vara kl 08:43 på morgonen, (men det hör inte till saken), sen gick jag i varje fall ut i köket och satte den där så efterlängtade kannan kaffe på bryggning. Efter det slank jag ner i soffan framför tv:n. Där satt jag ihopkuren under min filt och kunde bara fantisera om hur otroligt, utomjordiskt gott den där första klunken kaffe skulle smaka. Som jag hade gått och längtat.
Kan ni då förstå vilken ilande besvikelse som kom att träffa mig, när jag sitter där helt super duper, löjligt nöjd, som en liten hundvalp som får kli bakom öronen i soffan och tar första klunken varmt kaffe. Det smakar ju INGENTING. Ingenting. Inte ens ett uns smak av kaffe. Som te utan te smak. Som varmt vatten fast utan vatten. Mera som..ingenting. Nej, absolut ingenting. Jäkla skit, tänkte jag. Jag som trodde att jag hade haft rätta ögonmåttet och rågat kaffemåttet så där alldeles perfekt. Och kaffebryggaren som hade bubblat på och ångat så bra. Det var som att han satt i köket och skrek ut Italienska ord som bravismo och bella, och lovade på Italienska att det här kommer att bli en fantastisk söndags kopp för dig att avnjuta Malin. Fan ta dig din wannabe-Italiano Kaffebryggare. Att lova något sådant viktig och sen bryta det på det här viset. Det är inte okej i min bok.
För att forstätta till varför detta trots allt är en tragisk historia om en söndags morgonen som slutade i spillror, så hör till det faktum att jag då efter denna hemska upptäck, gick tillbaka in i köket för att sätta på en ny kanna kaffe. Den här gången ska jag få till det, tänkte jag. Den här gången ska jag koka en kopp, riktigt svart, riktigt god kopp kaffe. Hällde i nytt vatten, mätte upp nya skopor kaffe och tryckte på PÅ-knappen. Så där ja. Nu är morgonen räddad.
Jag kanske inte ens behöver berätta för er hur denna bryggning slutade.
Hade jordens existens hängt på en kopp kaffe, så hade inte den här koppen varit någon Superhjälte med fladdrande cape om jag säger så.
Så nu sitter jag här, med ett brustet kaffe hjärta, kalla fingrar efter allt skrivande och ytterligare ett blogg inlägg som handlar om kaffe.
Det finns mera att berätta om vad som händer oss i Edinburgh. Men jag tror att det får bli historier för en annan dag istället. Just nu är jag för förkrossad och i skrivande stund på väg in till köket för att göra ett sista försök till att få till denna kopp. Denna mytomsbundna kopp.
Måste hinna innan mitt liv som jag vet det krackelera och går under, förintas i ett läger och läggs på sträck bänk under ångor av nyrostade, sydamerikanska bönor. Säg mig, vad vore livet utan kaffe?
..och föressten, idag handlar vi julgran och pyntar Mitchell Street så att det blir crazy, loco - EL MYSO DEL JULO deluxe här inne. Precis så som Emelie-jag-håller-på-att-lär-mig-spanska skulle ha sagt
God jul och gott nytt år på er alla!
