Jag vet att det är lite utav ett skämt, att jag så här helt från ingenstans bestämmer mig för att återigen damma av den här (kanske nu rätt daterade?) bloggen. Men plötsligt hander det. Och kanske är det återigen något magiskt i den skotska december luften som får mig skrivsugen? Sista inlägget jag skrev här var vid ungefär samma tid som nu, jultid i Skottland och med bara en vecka nalkandes tills hemfärd.
Känns lite lustigt att tänka tillbaka på hur allt var här för ett år sen. Jag minns att jag låg i pjamas i min säng på ett iskallt på Comiston Road och skrev på bloggen med Musikhjälpen spelandes i bakgrunden. Nu - ett år senare är scenariot sig ganska likt. Jag ligger även nu i min säng fast på helt andra sidan av stan än förra året men med Musikhjälpen streamandes via SVT:s hemsida lika som då. Men där stannar även likheterna. Det är vinter i Skottland och tid för tankar och tillbakablickar på ett år av vilket den första halvan jag helst av allt bara skulle vilja glömma.
De senaste månaderna har jag lärt mig så mycket och äntligen tror jag faktiskt att våran kanske lite väl hårda vind har vänt. Att bo utomlands är en ständig kamp mellan att vara tillfredsställd och att vara rastlös. Att längta hem till att längta bort. Gräset är alltid lite, lite grönare på andra sidan och vad väntar mig egentligen längst den vägen som jag väljer att inte ta? Jag kan se tillbaka på de senaste åren med glädje och med fasa men det är med otrolig lättnad som jag äntligen kan säga att för första gången på väldigt, väldigt länge så jag känner jag mig nöjd. Nöjd med vart mina fötter står och vart min väska vilar. Nöjd med livet i Skottland och nöjd med att återigen få vara förälskad i Edinburghs alla gotiska gator.
Om en och en halv vecka kallar Östhammar och jag längtar ihjäl mig efter Sverige, familjen, vänner, julmust, prinskorvar, skumtomtar, Kalle Anka & ägghalvor. Det ska bli så mysigt att komma hem och jag vill bara snabbspola tiden fram till 21 december nu. Hallelujah det ska bli så gudomligt skönt och det finns en 99% chans att jag kommer att evaporera av glädje.
Nej, nu ska jag försöka sova så man orkar upp till kontoret och ta sig igenom veckans sista arbetsdag med alla galna skottar imorgon. Det bör även noteras att imorgon är det Dress Down, vilket alltid gör att livet känns lite lättare än när man ska behova dra på sig strumpbyxor, finkavajen och snoffsa runt som en karriärskvinna i sina bästa dagar resten av veckan. Med Hansons Brothers låt spelandes på radion nu tror jag inte att jag skulle kunna få en battre godnatt visa i öronen heller. Bäst att avsluta inlägget innan den här härligheten tar slut!
OBSERVERA:
(Om det verkar som att jag har skrivit några lite suspekt likt engelska ord så tror jag att min stavningskontroll är inställd på engelska och automatiskt ändrar om till ett engelskt ord istället för svenskt. Jag lovar, jag har inte ärvt Viktoria Silvstedts eller Paradise Hotel Ylvas ordförråd än. Må det dröja.)
